Helg

Oh, vad jag längtade till helg förra veckan. Det var fullt upp på jobbet och jag hade bokat in aktiviteter varje kväll. Jag börjar inse att jag helt enkelt inte orkar lika mycket som tidigare. Jag behöver få en paus ibland. 


Så när helgen väl kom stod jag där med öppna armar! 

Vi började dock med att gå upp tidigt för att vinka av finaste Terre som beger sig ut i världen på obestämd tid. Jag kände att det var skönt att få krama om henne ordentligt, gråta en skvätt och förstå att nu åker hon...

Sen åkte jag, Mikael och Marie in till stan och satte i oss en brakfrukost på Bellora. Så lyxigt! 

Efter det åkte jag hem och sov middag (nytt i mitt liv) innan vi åkte ut till Antibarabus på Hisingen för middag med Peter och hans syskon. Vilket gäng och vilket ställe! Lite små portioner men riktigt god mat och härlig stämning. Efterrätten var något extra!  

Hade på mig min storblommiga klänning som jag köpte innan jul. Det finns fortfarande plats för lite mer mage men den fyllde nästan ut så det var bara att puta och köra. 


Hyssna

Min fina vän Terre ska göra något så tokigt som att lämna oss andra för att ge sig ut i världen på obestämd tid. Samtidigt som det är tokigt och lite ovant så är det helt 100 och precis som det ska vara. Hon behöver få ge sig ut där ute (och sedan pallra sig hem när hon är redo).
 
Så kom vi på att vi skulle ge oss av för en helg för att umgås innan resan bär av. Jag har sedan länge haft en en länk i min mobil där man kan hyra ett stort underbart hus lite utanför Göteborg men natur, bastu och egen badtunna. Så i förra helgen passade vi på! 
 
 
 
 
 
Helt ovärderligt att bara få vara tillsammans allihop. Tack för helgen gänget!

Första mötet

Den 5 januari var det dags att för första gången få se vem det är som bökar runt där inne i magen. Vilken milstolpe och ett datum som vi längtat efter under lång tid! Det är ju så svårt att föreställa sig att den lilla klump på 14 mm som vi såg på IVF kliniken i vecka 7 nu skulle växt till sig till en liten person. Rutinultraljud är ju en stor sak i sig då det i första hand är en kontroll för få se om det är ett friskt barn som som man bär på och där man rent konkret räknar armar, ben och fingrar samt kollar alla viktiga delar och organ.Jag var nervös men också så förväntansfull.
 
Andra delen av detta underbara möte är ju att man också har möjlighet att se vilket kön det är på barnet. Jag har alltid varit säker på att jag velat veta så tidigt som möjligt och om jag ska vara ärlig så har jag inte heller riktigt hymlat med att jag önskar mig en liten flicka. För många har detta varit lite känsligt då det korrekta är att man önskar att barnet är friskt och att det sedan inte spelar någon roll. Men för mig är det en självklarhet att min största önskan är att det är friskt men jag hoppades ändå på en dotter. Kanske är det för att jag har en underbar relation till min mamma som jag själv är väldigt lik och att möjligheten till fler barn inte är en självklarhet, då tycker jag att det är ok att hoppas.
 
Så när bilden på skärmen dök upp såg vi en frisk och otroligt livlig liten bebis där detaljerna fick mig att häpna. Så mycket saker som vi fick möjlighet att se gjorde mig lite förvånad. Och att det faktiskt är en liten person med alla delar som just denna person ska ha.
 
Efter mycket mätande och en väldigt pedagogisk genomgång frågar barnmorskan om vi vill veta kön. Några minuter senare deklarerades det med säkerhet att det är en liten flicka vi ska få! Då rann det några glädjetårar för att jag är så himla lyckligt lottad som inte bara fått möjligheten att få vara med om detta men att hon faktiskt för tillfället är frisk och att det är en liten hon!
 
Men oroa er inte. Skulle det mot för modan komma ut en liten kille så löser vi det! : )
 
 
Liten klump i vecka 7
 
Vår lilla tjej i vecka 20

Lilla liv

Detta inlägg har funnits så länge men inte riktigt kommit till. Istället har det varit tyst för att jag behövde lite tid för mig själv, tid att få en egen start på allt det nya som komma skall.
 
För den 22 september förra året sa en liten sticka till mig att jag var gravid. Det var egentligen tre dagar innan avtalad testdag som vi fått av IVF kliniken. Men då vi hade en resa inbokad så kände jag att jag behövde få veta vad jag hade att vänta mig. Skulle detta bli vårt fjärde misslyckade försök så behövde jag veta det innan jag satte mig på det där tåget.
 
Så jag tog testet med vetskapen om att det egentligen var för tidigt. Och stickan visade inte positivt med besked och tydlighet utan med ett ynka litet rosa streck som vi höll under lampan men med osäkerhet kunde konstatera att den visst var där. Nu när jag tänker tillbaka på det ögonblicket så minns jag bara att jag var rädd och kände en tomhet inombords. Jag grät men lyckan och lättnaden fanns inte riktigt där. Det var som att kroppen och hjärnan inte alls visste hur den skulle reagera efter allt som vi hade gått genom.
 
Så vi åkte till Norge och vandrade i fjällen med Lisa utan att prata om vad som hade hänt. Vi köpte lite mer avancerade test och gjorde om allting igen på måndagen efter. Denna gången fick vi positivt med en liten ruta deklarerade att vi visst var gravida i vecka 2-3.
 
Tiden efter testet var väldigt omtumlande och vi tog inte ut någon seger i förväg. Vi vågade nästa inte prata om det som hänt för vem sa att den där lilla, lilla saken skulle välja att inte bara fastna utan också stanna kvar.
 
För ca en vecka sedan och flera månader efter det där testet kände jag mitt barn röra sig där inne i magen för första gången. Och det var nog inte förän där och då som jag förstod att detta verkligen kommer att bli av. Trots att vi nu sedan en tid tillbaka berättat för alla runtomkring oss, delat deras glädje för vår efterlängtade nyhet och även börjat planera för att bli en familj. Men det var först då som jag på riktigt vågade tro att det gått vägen och att det där ensamma lilla embryo som valde att överleva vår fjärde behandling i höstas faktiskt gjorde det som ingen riktigt trodde. Nämligen stannade kvar.
 
Om två dagar får vi se vem det är som lever runt där inne. Vem som om man värmer magen med händerna på kvällarna kommer fram och buffar till och säger hej. Och då har jag bestämt mig för att bli försöka känna lycka på riktigt. Att lämna behandlingarna bakom mig för en stund och våga njuta av att vi kommer att bli tre i maj eller juni.
 
 
 

Prikestolen, bolten & vi

Vilken helg vi haft! Så intensiv, rolig och full av intryck.

Suget att vandra upp på Preikestolen och Kjeragbolten hängde kvar efter att vi inte hann med dem i somras. Så vi bestämde oss för en weekend innan vandringssäsongen tog slut. Vi hade turen med att få med oss Lisa på resan vilket gjorde det hela lite extra roligt.

Vi tog nattåget från Oslo till Stavanger. Väl framme väntade hotellfrukost innan vi begav oss mot Preikestolen. En lättare vandring upp till den kända stenplatån.

Väl uppe kom dimman precis när vi nått toppen. Regnet öste ner och jag surade för att utsikten försvunnit precis framför mina ögon. Men efter ca 1 timmes väntan försvann dimman lika fort som den kom. Och fram kom en utsikt av världsklass

Sen var det bara att åka hem och sova för att orka upp till nästa dag äventyr. Kjeragbolten.

Såhär i efterhand kan jag inte förstå att jag gick ut på den där stenen. Får lite svindel när jag tittar på bilden. Men jag gjorde det!

Nu är vandring i Norge slut för i år och planerna på att fortsätta utforska detta fantastiska land fortsätter.

Härligt å ha med dig på resan Lisa, det gör vi om!


Nordic IVF Göteborg

I våras lämnade vi Sahlgrenska med mycket känslor och oro inför framtiden. Det kändes som vår läkare gett upp hoppet för att det skulle lösa sig för oss i och med tre misslyckade behandlingar vi gjort hos dem. De pratade om helt alternativ för att bli en familj än vi var redo för.

Så istället sökte vi oss till en privat klinik för att få ett andra utlåtande och för att få veta hur vi skulle gå vidare. Jag kollade runt lite och valet föll på Nordic IVF Göteborg. Såhär i efterhand kan jag inte riktigt säga varför jag valde den förutom att det kändes rätt.

Vid första samtalet precis innan sommaren fick vi ett underbart bemötande där vår nya läkare tog sig tid att lyssna men också förklara utförligt varför vissa saker hade blivit som det blev och hur vi kunde gå vidare. Visst känns det att man betalar för en service för hittills har allting varit mycket, mycket bättre än den offentliga vården. På kliniken känner jag mig sedd och att det just nu är vår läkartid som räknas. Känslan av "löpande band" som ofta uppstod på Sahlgrenska är helt borta.

Nu hoppas vi bara att denna positiva känsla kan smitta av sig på själva försöket. Lite tur och vind i ryggen hade suttit så himla fint just nu!


Fredagsord


Svärmorshelg

I present hade Mikaels mamma fått en helg med oss. Nu tyckte vi det var dags för henne att få komma hit utan gubbe och barn och bara njuta en helg i Göteborg på vårt vis.

Och hur gör man det då? Jo, man äter allt man tycker är gott och dricker minst lika mycket. Man gör det dessutom på platser som får en att bli extra glad.

Därför:

Gick vi på stan, shoppade lite och tog oss självklart en fika på Da Matteos. Bulle är alltid en självklarhet.

Strosade vidare innan vi trängde oss till bästa platsen på Cielos takterrass uppe på Bellora. Ett glas rosé innan middag

En helt fantastiskt sådan på Tranquilo som intogs medan solen gick ner över Göteborg. Anneli fick också smaka på sin första mojito (var på tiden!) och vi åt grillat.

Avslutningsvis måste man ju äta riktig glass. Har ni inte varit här så tycker jag ni ska bege er snarast! Jag säger bara choklad och lakrits.

Tack fina du för att du kom och var med oss!


Utredningsplatser & jag

Då mitt jobb på Iris Hadar är en tjänst vi säljer till Arbetaförmedlingen innebär det att vi måste gå genom upphandling var fjärde år. Så var fjärde år så tar vårt uppdrag slut och Arbetaförmedlingen måste formulera om ett nytt uppdrag som vi sedan lägger anbud på i hopp om att vinna.

Precis innan midsommar hade det gått fyra år vilket gjorde att vi i sommar varit i ett mellanläge där man inte riktigt vet om det blir en fortsättning eller inte.

Under tiden vi väntar har jag fått möjligheten att prova på en annan tjänst inom samma företag för att lära mig något nytt. Jag utreder personers arbetsförmåga, även det som en tjänst till Arbetsförmedligen och Försäkringskassan. För i dag ska alla ut och arbeta och tanken är att alla göra något om man har de rätta förutsättningarna. Och det är där jag kommer in och undersöker vad de förutsättningar skulle kunna vara.

Jag får möjlighet att träffa många riktigt fina människor men tyvärr mår flera av dem riktigt dåligt. Det kan vara riktigt tufft och ibland svårt att veta hur man ska bemöta dem. Samtidigt som man inte får ta med all deras smärta och problematik hem när arbetsdagen är slut. Något som gått upp för mig är att jag är så otroligt tacksam för att jag är frisk och mår bra. Tänker på det flera gånger per dag. Och att de flesta jag träffar dagligen oftast möter mig med ett leende även fast deras vardag är trassligare och tyngre än de flesta av oss någonsin kommer att uppleva.

Så även fast jag lär mig massor så saknar jag mitt gamla jobb ibland.

Men igår kom beskedet som vi alla väntat på. Yrkesintroduktion för teckenspråkiga är åter igen vårt (om ingen överklagar) Vi vann upphandlingen!

Snart kan jag få komma tillbaka!

Jobbet där jag inte vanligtvis är kanin men får vara med om så mycket kul.


Norge - Slogen

Fjolårets vandringstur upp på Trolltunga gav mersmak och inför årets semester var vi riktigt taggade för att utforska fler fjäll. Då vi redan haft semester i samband med vår Thailandsresa var ledigheten lite kortare i år så efter omprioritering i sista stund hittade vi några riktiga pärlor i närheten av där mina släktingar bor. Planen var just att ha möjligheten till övernattning hos min moster Mona för att sen kunna göra dagsturer och kortare övernattningar i tält.

Första utmaningen var Slogen 1564 möh som ligger i Møre og Romsdal ca 3 timmars körning från var vi bor. Vandringen tar ca 8 timmar (paus ej inräknat) vilket gjorde att vi packade med tältet och planerade övernattade i närmsta by för att kunna åka vidare och turista lite innan vi begav oss hem igen.

Jag hade läst på om turen och förstått att det skulle bli ganska tuff. Hittade information om att det var brant och man bör vara "van fjällvandrare" men det krävdes ingen klätterutrustning. Mikael var lite orolig då vandringen hade färgkoden röd (vilket är näst svårast) men jag lugnade honom med att de säkert tog i lite för att folk utan kondis inte ska gå upp och inte orka komma ner.

Väl på plats startade vandringen med konstant klättring rakt upp i två timmar. Vid slutet hallunicerade jag om plan mark och en puls som inte låg på max. Fy vad tungt det var! Uppe på första platån fick vi möjlighet att tvätta av oss i lite fjällvatten, äta mat och framför allt pusta ut!

Där fanns en fjällstuga där vi träffade lite andra personer som var ute och vandrade. Var aningen osäkra på vilken av alla toppar vi skulle upp på så frågade ett gäng killar. Dit ska ni, sa han och pekade på det högsta fjället av dem alla... Och tittade man riktigt noga såg man hur personer små som myror klättrade upp och vandrade ut på den branta toppen.

Men det var ju bara att vandra på och på vägen träffade vi flera gäng eller par av glada norrmänn som önskade oss god tur upp. Till en början var det helt ok vandring med inslag av klättring i stenrösen. Väl uppe på första toppen var tanken att man skulle vandra längs med branten och upp hela vägen på Slogen. Det var steningt och stundtals endast en smal stig och sedan bara ingenting. 1000 meter rakt ner sluttade backen en meter från där vi satte fötterna.

Vid det här laget var situationen obehaglig och jag kände panik vid flera tillfällen. Vandringen hade blivit klättring längs med stup och långt över vår förmåga. Vi beslutade oss för att fortsätta så länge som det kändes säkert vilket resulterade i att vi stannade ca 100 m från toppen. Sista biten valde vi att lämna till de helt galet rutinerade norrmännen.

När vi väl kommit över att vi inte tog oss hela vägen vilade vi våra ömma fötter, tog lite bilder och bara njöt av utsikten.

Vägen ner var riktigt, riktigt fin. Och fruktansvärd lång!

Husen små som nålknappshuvud nere i byn växte sig allt för långsamt större. På slutet värkte varje ben och muskel i underkroppen.

Äntligen nere ca 10 timmar senare!

Tortellini har aldrig smakat så gott förut. En skål och rätt i säng. Somnade på 10 minuter!

Sammanfattningsvis kan man säga att Slogen var aningen för brant för oss men bjöd på en helt jävla grym upplevelse.


Hej!

Ville bara kika in och säga att jag är här! Har ju egentligen massvis att visa er men har inte fått tummen ur. Sommaren (som verkat överge oss) bjöd på en helt fantastisk Norge-resa, jag har bytt jobb och hösten är redan nu fullspäckad med nya äventyr.

Lovar att vi ses snart igen!


Fredagsord


Fredagsord


Semester del 2

Sista jobbveckan gick ganska snabbt ändå och äntligen blev det fredag. Som jag önskat fick jag lov att skåla in min semester del 2 på Levatines uteservering. Vilken tur jag hade att jag fick lov att göra det med Mikael och finaste Rebecka!

Helgen har ägnats åt att förbereda första semestervecka som ska tillbringas i de norska fjällen och hos tante Mona i Eikefjord. Samtidigt har Mikael tävlat i Crossfit. På King River Throwdown i Kungälv krigade han och vapendragaren Sara i dagarna två.

Efter en lååång bilresa har vi äntligen landat i Norge. Nu väntar tre fjäll i olika storlekar som ska bestigas.

Florø <3


Vinbar och lagom med jobb

Tillbaka på jobbet men bara för två ynka veckor innan det är dags för ledighet igen. Första är gjord och jag vägrar hetsa upp mig så här mitt i sommaren så har tagit det lugnt på jobbet och istället fyllt kvällarna med så mycket roligt jag orkat. 

Det har öppnat fin, fina vinbarer runt om i Göteborg och dem måste man såklart testa! Hann med två stycken förra veckan och har jag tur kan jag nog få med en den här veckan också. Tjejkväll på Olssons Vin på Tredje lång. Kan rekommendera den varmt! Är man själv på kontoret får man lyxfika vid 10 och äta glass efter lunch. Dejt med han den där på Forssén & Öberg (även kallad Champagnerian) Avslutningsvis tillbringades söndagen ute på Brännö med Malin och Oskar som var i stan för bröllop. På kvällen slöt Peter upp och vi åt en väldigt god middag på Taco & Tequila. En riktigt bra söndag med andra ord!