Hela köket är dock fyllt med knäck, bullar och pepparkakor och lägenheten till viss del är julpyntad. Och baket tog nästan hela dagen igår. Extra nöjd är jag med min ren som Marie hjälpte mig med. Vi fick använda varenda hjärncell vi har för att få till den : ) 

Skogen bjöd på mycket fint, bland annat lingonris till min ljus-galge som jag pysslat ihop. På fredag ska allt vara klart då det goda ska ätas upp när vi ska ha after-glögg med fina vänner. 

Har lite svårt att ta in att jag nu ska behöva jobba och vänta i hela 25 dagar innan jul faktiskt kommer. Men så är december lite mysigare än överig tid på året så det får gå! 

Mikael är iväg över helgen så jag kan maxa riktigt rejält och bara göra sånt som jag gillar : ) 

I morgon väntar loppis med Marie och sen ska vi baka hela dagen lång! På söndag kommer sedan julen fram med allt pyssel och pynt. Som jag längtat. Knäck och lyxiga lussebullar! Pintrestmappen "Jul" är fylld av grejer som ska göras. På söndag drar jag till skogs för att tjuva med mig lite naturlig jul in i vårt hem. 

November har varken haft ett syfte eller höjdpunkt utan mest bara "ta dig genom" så är det snart jul. 

Gud vad trist det låter. Tur är väl då att Vagnhallen har sett till att jag fått känna att jag lever. Vilka riktigt tunga pass vi haft i veckan. Men också roliga pass med mycket team och härlig känsla! Träningen tar upp mycket tid och energi och bidrar ibland till att hjulet bara går runt och runt. Men å andra sidan skulle hjulet stå helt still utan det. Den rensar och driver en trött novemberkropp. Och får mig att mår bra och överleva.

Grym vecka Vagnhallen, nu sover vi hela helgen lång! 

Igår var en riktigt bra dag då fyra stycken handblåsta julgranskulor i glas hittades i en stor korg. De gör sig så himla bra i min julgranssamling! Visst är de fina!? Bara tanken att de alla har en historia och har hängt i någon annans gran gör mig alldeles varm. Allt jag har kommer från loppisar runt om i landet.Som den här tomten till exempel. Den är sydd i tyg och känns som den är minst 60 år gammal. Jag har bara två stycken och även om granen inte går i rött så har de första parkett. Blir man sen lite trött på några av dekorationerna kan man alltid förändra de lite. Mina barkstjärnor har jag doppat till hälften i vitt för att matcha de andra sakerna. Och mina genomskinliga gamla kulor (som inte är gjorda i glas men som man kan fylla) har jag hällt lite färg i och ställt upp och ner. 

Så åk nu ut och hitta er något fint som någon annan en gång älskat (eller hatat men som får en ny chans) Jag längtar till första advent då granen få komma hem till oss! 

Kanske var det naivt att tro att jag skulle kunna gå ifrån en vardag full med läkarbesök, medicinscheman, sprutor och piller till ingenting. Jag vaknar fortfarande med ett ryck på helgen för att jag tror att jag glömt ta min nässpray. Kanske var det inte så lätt att bara stänga dörren. 

Men så försvann inlägget och jag tog ett beslut om att jag inte behöver försvinna i ledsamhet. Att jag kan försöka få tillbaka min känsla av att IVF är inte hela mitt liv och barnlöshet beskriver inte vem jag är. Så istället kontaktade jag någon som kan vägleda mig tillbaka. Någon som är proffs på att hantera sorgen som finns och få mig att släppa taget om min behandling som var. Jag klippte även bandet med de som ska vara mina likasinnade då de inte ger mig hopp och pepp utan bara känslan av hopplöshet och rädsla inför framtiden.

Med min nya "må bra låt" dundrandes i öronen känns det plötsligt inte så dumt ändå! 

I fredags åkte vi till Vänersborg och blev bjudna på middag hos Henrik och Carro. Jonas och Annika var också där och deras 5 barn (alltså 2 respektive 3 var), För första gången fick vi se Carro och Henkes lägenhet vilket är en riktig skönhet i Vasaparken Vänersborg. Gammalt regemente (och ev mentalsjukhus) ; ) med en takhöjd och stora underbara fönster som man bara drömmer om. För en sekund kunde jag tänkt mig att flytta till Vänersborg...

I går träffade jag Rebecka, Magnus, Nelly och den färskaste familjemedlemmen Edda. Inte ett enda kort tog jag förutom på outfiten som jag gav bort. Älskar pingviner! Sötnosen blir nog fin i de här! 

Idag har vi städat som bara den (speciellt då jag fick för mig att minirenovera i går efter besöket hos Rebecka), sprungit intervaller och självklart besökt pappa! 

Finaste pappa för några år sedan med sitt äldsta barnbarn Elin

Jag tror det är så man blir en mer stabil person, avslappnad och medveten om sig själv. Men först måste man ju göra det där jobbiga för att få alla positiva erfarenheter. 

Förra året tävlade jag i Crossfit för första gången. Jag kom sist och knäcktes faktiskt lite mentalt. Men jag lärde mig också att jag vågar och jag kan! Jag var sjukt stolt över mig själv mitt i all "Oh, shit jag kom sist! : (" 

Nu står jag här igen och behöver gå utanför zonen. Jag behöver något att sträva mot och lägga mina tankar på men framför allt behöver jag känna mig nervös/rädd/stolt över mig själv. Så den 12 december kör vi igen! Den här gången har jag en fin vän att stötta mig emot och som kommer kämpa med mig. Team Ångest debuterar i Vaghallen Crossfits årliga Lucia BattleNu kör vi! 

Idag har vi hängt på Vagnhallen och jag har fått chans att nöta på saker jag inte är så duktig på. En perfekt söndag helt enkelt!