Det visade sig att förra gången det var temadag så hade den lille pojken haft svårt att välja aktivitet vilket hade gjort att fröken sagt till honom att skynda sig och då blev han ledsen och valde något i hast som han egentligen inte ville göra. 

- Den här gången har jag tänkt innan och jag väljer ansiktskmålning. Jag kommer ha jätteroligt! 

Leendet sträckte sig över hela ansiktet som det bara kan hos små barn. 

Just nu hade det varit underbart att få vara 5 år gammal igen. Det är då forskning säger att vi är som lyckligast. Att få välja ansiktsmålning och veta att det räcker för man ska vara lycklig för en dag. 

Istället för ansiktsmålning kantas min dag av varsel på jobbet, bekantas ultraljudsbilder på Instagram, sena tåg och missade möten. 

Men det handlar väl egentligen om hur man ser på saken och vad man väljer att känna inför dagen som kommer. Jag ska göra mitt bästa för att tänka i färgerna av en ansiktsmålning istället för det dystra en vuxentorsdag har att erbjuda. Inspiration dagen till ära:

All optimist som jag bar med mig under behandlingen och hjälpte mig så mycket vändes nu emot mig. Som att livet skrattade mig i ansiktet för att jag vågade tro på mig själv samtidigt som kroppen svek mig. 

Nu gäller det att plocka ihop sig själv och våga tro igen. Vår andra behandling kommer jag nog gå in i med lite mindre självförtroende och lite mer respekt. För nu vet jag hur det känns att bli innerligt besviken. 

Så för att orka kommer jag nu stänga in IVF i ett rum och låsa dörren. Ta en paus och vara mig själv. Utan mediciner, sprutor och hormoner tänker jag försöka ta tillbaka kontrollen. Pausen kan bli lång eller kort men fram till jag är beredd igen och Sahlgrenska är redo att ta emot mig ska jag leva.

Ut ur IVF bubblan! 

Nu är jag tillbaka på banan igen! Att komma tillbaka till jobbet var skönt för där är allt som vanligt och vardagen rullar på. Sen har jag efter lite försiktighet även börjat träna. Lite för att det är skönt att få komma dit och träffa lite gott folk, lite för att det ändå är viktigt att röra på de kroppsdelar som får lov att röras på. 

Tyvärr är magen en svår kroppsdel att undvika men med lite fantasi går det bra!

Efter spray la vi till lite sprutor och det har gått jättebra. Väldigt stolt över mig själv och min underbara kropp som tagit sig genom detta med bravur med tanke på mängden medicin som pumpats in. 

I morgon är en riktigt stor dag då vi ska tillbaka på Sahlgrenska och få se resultatet av behandlingen hittills (plocka ut äggen). Senare i vecka väljs ett ut som får komma tillbaka i värmen. Sen är det bara att vänta och se om oddsen är med oss. 

Har inte riktigt förberett mig hur jag ska ta mig genom detta eller funderar på hur jag kommer att reagera på ett positivt eller negativt utfall. Det enda jag egentligen vet är att det med största sannolikhet kommer att lösa sig för oss någon gång. Antingen sker det nu eller så får vi ta nya tag och försöka igen. 

Men något som vi önskar är att nu få lov att gå genom sista delen bara jag och Mikael. Vi har tagit med er en bit på vägen för att jag kände att det kändes bra men nu vill vi som alla andra par få möjlighet att ha vår eventuella graviditet för oss själva. Den dagen det känns bra så kommer jag berätta hur det gick. 

Så håll tummarna för oss i morgon! 

Blå Spåret är fylld med barndomsminnen och fina sådana! Här har jag varit på utflykt med skolan, lekt med kompisar, hånglat med killar, åkt moppe och druckit häxblandning. På senare år har backarna gett mig mjölksyra eller paus i livet. När jag promenerade runt kände jag att denna lagom stora skog har en säker plats i mitt hjärta.