Norge - Slogen

Fjolårets vandringstur upp på Trolltunga gav mersmak och inför årets semester var vi riktigt taggade för att utforska fler fjäll. Då vi redan haft semester i samband med vår Thailandsresa var ledigheten lite kortare i år så efter omprioritering i sista stund hittade vi några riktiga pärlor i närheten av där mina släktingar bor. Planen var just att ha möjligheten till övernattning hos min moster Mona för att sen kunna göra dagsturer och kortare övernattningar i tält.

Första utmaningen var Slogen 1564 möh som ligger i Møre og Romsdal ca 3 timmars körning från var vi bor. Vandringen tar ca 8 timmar (paus ej inräknat) vilket gjorde att vi packade med tältet och planerade övernattade i närmsta by för att kunna åka vidare och turista lite innan vi begav oss hem igen.

Jag hade läst på om turen och förstått att det skulle bli ganska tuff. Hittade information om att det var brant och man bör vara "van fjällvandrare" men det krävdes ingen klätterutrustning. Mikael var lite orolig då vandringen hade färgkoden röd (vilket är näst svårast) men jag lugnade honom med att de säkert tog i lite för att folk utan kondis inte ska gå upp och inte orka komma ner.

Väl på plats startade vandringen med konstant klättring rakt upp i två timmar. Vid slutet hallunicerade jag om plan mark och en puls som inte låg på max. Fy vad tungt det var! Uppe på första platån fick vi möjlighet att tvätta av oss i lite fjällvatten, äta mat och framför allt pusta ut!

Där fanns en fjällstuga där vi träffade lite andra personer som var ute och vandrade. Var aningen osäkra på vilken av alla toppar vi skulle upp på så frågade ett gäng killar. Dit ska ni, sa han och pekade på det högsta fjället av dem alla... Och tittade man riktigt noga såg man hur personer små som myror klättrade upp och vandrade ut på den branta toppen.

Men det var ju bara att vandra på och på vägen träffade vi flera gäng eller par av glada norrmänn som önskade oss god tur upp. Till en början var det helt ok vandring med inslag av klättring i stenrösen. Väl uppe på första toppen var tanken att man skulle vandra längs med branten och upp hela vägen på Slogen. Det var steningt och stundtals endast en smal stig och sedan bara ingenting. 1000 meter rakt ner sluttade backen en meter från där vi satte fötterna.

Vid det här laget var situationen obehaglig och jag kände panik vid flera tillfällen. Vandringen hade blivit klättring längs med stup och långt över vår förmåga. Vi beslutade oss för att fortsätta så länge som det kändes säkert vilket resulterade i att vi stannade ca 100 m från toppen. Sista biten valde vi att lämna till de helt galet rutinerade norrmännen.

När vi väl kommit över att vi inte tog oss hela vägen vilade vi våra ömma fötter, tog lite bilder och bara njöt av utsikten.

Vägen ner var riktigt, riktigt fin. Och fruktansvärd lång!

Husen små som nålknappshuvud nere i byn växte sig allt för långsamt större. På slutet värkte varje ben och muskel i underkroppen.

Äntligen nere ca 10 timmar senare!

Tortellini har aldrig smakat så gott förut. En skål och rätt i säng. Somnade på 10 minuter!

Sammanfattningsvis kan man säga att Slogen var aningen för brant för oss men bjöd på en helt jävla grym upplevelse.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback