Hela köket är dock fyllt med knäck, bullar och pepparkakor och lägenheten till viss del är julpyntad. Och baket tog nästan hela dagen igår. Extra nöjd är jag med min ren som Marie hjälpte mig med. Vi fick använda varenda hjärncell vi har för att få till den : ) 

Skogen bjöd på mycket fint, bland annat lingonris till min ljus-galge som jag pysslat ihop. På fredag ska allt vara klart då det goda ska ätas upp när vi ska ha after-glögg med fina vänner. 

Har lite svårt att ta in att jag nu ska behöva jobba och vänta i hela 25 dagar innan jul faktiskt kommer. Men så är december lite mysigare än överig tid på året så det får gå! 

Mikael är iväg över helgen så jag kan maxa riktigt rejält och bara göra sånt som jag gillar : ) 

I morgon väntar loppis med Marie och sen ska vi baka hela dagen lång! På söndag kommer sedan julen fram med allt pyssel och pynt. Som jag längtat. Knäck och lyxiga lussebullar! Pintrestmappen "Jul" är fylld av grejer som ska göras. På söndag drar jag till skogs för att tjuva med mig lite naturlig jul in i vårt hem. 

Igår var en riktigt bra dag då fyra stycken handblåsta julgranskulor i glas hittades i en stor korg. De gör sig så himla bra i min julgranssamling! Visst är de fina!? Bara tanken att de alla har en historia och har hängt i någon annans gran gör mig alldeles varm. Allt jag har kommer från loppisar runt om i landet.Som den här tomten till exempel. Den är sydd i tyg och känns som den är minst 60 år gammal. Jag har bara två stycken och även om granen inte går i rött så har de första parkett. Blir man sen lite trött på några av dekorationerna kan man alltid förändra de lite. Mina barkstjärnor har jag doppat till hälften i vitt för att matcha de andra sakerna. Och mina genomskinliga gamla kulor (som inte är gjorda i glas men som man kan fylla) har jag hällt lite färg i och ställt upp och ner. 

Så åk nu ut och hitta er något fint som någon annan en gång älskat (eller hatat men som får en ny chans) Jag längtar till första advent då granen få komma hem till oss! 

Kanske var det naivt att tro att jag skulle kunna gå ifrån en vardag full med läkarbesök, medicinscheman, sprutor och piller till ingenting. Jag vaknar fortfarande med ett ryck på helgen för att jag tror att jag glömt ta min nässpray. Kanske var det inte så lätt att bara stänga dörren. 

Men så försvann inlägget och jag tog ett beslut om att jag inte behöver försvinna i ledsamhet. Att jag kan försöka få tillbaka min känsla av att IVF är inte hela mitt liv och barnlöshet beskriver inte vem jag är. Så istället kontaktade jag någon som kan vägleda mig tillbaka. Någon som är proffs på att hantera sorgen som finns och få mig att släppa taget om min behandling som var. Jag klippte även bandet med de som ska vara mina likasinnade då de inte ger mig hopp och pepp utan bara känslan av hopplöshet och rädsla inför framtiden.

Med min nya "må bra låt" dundrandes i öronen känns det plötsligt inte så dumt ändå! 

I fredags åkte vi till Vänersborg och blev bjudna på middag hos Henrik och Carro. Jonas och Annika var också där och deras 5 barn (alltså 2 respektive 3 var), För första gången fick vi se Carro och Henkes lägenhet vilket är en riktig skönhet i Vasaparken Vänersborg. Gammalt regemente (och ev mentalsjukhus) ; ) med en takhöjd och stora underbara fönster som man bara drömmer om. För en sekund kunde jag tänkt mig att flytta till Vänersborg...

I går träffade jag Rebecka, Magnus, Nelly och den färskaste familjemedlemmen Edda. Inte ett enda kort tog jag förutom på outfiten som jag gav bort. Älskar pingviner! Sötnosen blir nog fin i de här! 

Idag har vi städat som bara den (speciellt då jag fick för mig att minirenovera i går efter besöket hos Rebecka), sprungit intervaller och självklart besökt pappa! 

Finaste pappa för några år sedan med sitt äldsta barnbarn Elin

Jag tror det är så man blir en mer stabil person, avslappnad och medveten om sig själv. Men först måste man ju göra det där jobbiga för att få alla positiva erfarenheter. 

Förra året tävlade jag i Crossfit för första gången. Jag kom sist och knäcktes faktiskt lite mentalt. Men jag lärde mig också att jag vågar och jag kan! Jag var sjukt stolt över mig själv mitt i all "Oh, shit jag kom sist! : (" 

Nu står jag här igen och behöver gå utanför zonen. Jag behöver något att sträva mot och lägga mina tankar på men framför allt behöver jag känna mig nervös/rädd/stolt över mig själv. Så den 12 december kör vi igen! Den här gången har jag en fin vän att stötta mig emot och som kommer kämpa med mig. Team Ångest debuterar i Vaghallen Crossfits årliga Lucia BattleNu kör vi! 

Idag har vi hängt på Vagnhallen och jag har fått chans att nöta på saker jag inte är så duktig på. En perfekt söndag helt enkelt! 

Det visade sig att förra gången det var temadag så hade den lille pojken haft svårt att välja aktivitet vilket hade gjort att fröken sagt till honom att skynda sig och då blev han ledsen och valde något i hast som han egentligen inte ville göra. 

- Den här gången har jag tänkt innan och jag väljer ansiktskmålning. Jag kommer ha jätteroligt! 

Leendet sträckte sig över hela ansiktet som det bara kan hos små barn. 

Just nu hade det varit underbart att få vara 5 år gammal igen. Det är då forskning säger att vi är som lyckligast. Att få välja ansiktsmålning och veta att det räcker för man ska vara lycklig för en dag. 

Istället för ansiktsmålning kantas min dag av varsel på jobbet, bekantas ultraljudsbilder på Instagram, sena tåg och missade möten. 

Men det handlar väl egentligen om hur man ser på saken och vad man väljer att känna inför dagen som kommer. Jag ska göra mitt bästa för att tänka i färgerna av en ansiktsmålning istället för det dystra en vuxentorsdag har att erbjuda. Inspiration dagen till ära:

All optimist som jag bar med mig under behandlingen och hjälpte mig så mycket vändes nu emot mig. Som att livet skrattade mig i ansiktet för att jag vågade tro på mig själv samtidigt som kroppen svek mig. 

Nu gäller det att plocka ihop sig själv och våga tro igen. Vår andra behandling kommer jag nog gå in i med lite mindre självförtroende och lite mer respekt. För nu vet jag hur det känns att bli innerligt besviken. 

Så för att orka kommer jag nu stänga in IVF i ett rum och låsa dörren. Ta en paus och vara mig själv. Utan mediciner, sprutor och hormoner tänker jag försöka ta tillbaka kontrollen. Pausen kan bli lång eller kort men fram till jag är beredd igen och Sahlgrenska är redo att ta emot mig ska jag leva.

Ut ur IVF bubblan! 

Nu är jag tillbaka på banan igen! Att komma tillbaka till jobbet var skönt för där är allt som vanligt och vardagen rullar på. Sen har jag efter lite försiktighet även börjat träna. Lite för att det är skönt att få komma dit och träffa lite gott folk, lite för att det ändå är viktigt att röra på de kroppsdelar som får lov att röras på. 

Tyvärr är magen en svår kroppsdel att undvika men med lite fantasi går det bra!

Efter spray la vi till lite sprutor och det har gått jättebra. Väldigt stolt över mig själv och min underbara kropp som tagit sig genom detta med bravur med tanke på mängden medicin som pumpats in. 

I morgon är en riktigt stor dag då vi ska tillbaka på Sahlgrenska och få se resultatet av behandlingen hittills (plocka ut äggen). Senare i vecka väljs ett ut som får komma tillbaka i värmen. Sen är det bara att vänta och se om oddsen är med oss. 

Har inte riktigt förberett mig hur jag ska ta mig genom detta eller funderar på hur jag kommer att reagera på ett positivt eller negativt utfall. Det enda jag egentligen vet är att det med största sannolikhet kommer att lösa sig för oss någon gång. Antingen sker det nu eller så får vi ta nya tag och försöka igen. 

Men något som vi önskar är att nu få lov att gå genom sista delen bara jag och Mikael. Vi har tagit med er en bit på vägen för att jag kände att det kändes bra men nu vill vi som alla andra par få möjlighet att ha vår eventuella graviditet för oss själva. Den dagen det känns bra så kommer jag berätta hur det gick. 

Så håll tummarna för oss i morgon! 

Blå Spåret är fylld med barndomsminnen och fina sådana! Här har jag varit på utflykt med skolan, lekt med kompisar, hånglat med killar, åkt moppe och druckit häxblandning. På senare år har backarna gett mig mjölksyra eller paus i livet. När jag promenerade runt kände jag att denna lagom stora skog har en säker plats i mitt hjärta. 

Sen funderade jag lite och kom på att det är nog bland den finaste komplimang jag någonsin fått. Att jag uppenbarligen just då var vacker så att det kändes. Vilken grej! 

Men i veckan börjar jag med mina injektioner genom sprutor och då har jag hört att det blir bättre. Sprutorna stoppar nedregleringen som pågår i min kropp och får den att förhoppningsvis att producera massa fina ägg.

Så nu ser vi fram emot sprutorna! : ) Måste vara första gången i livet...

Dagen var fylld med överraskningar men när föreläsning stod på schemat kl 16-17 efter en tidig morgon, tåg mot Stockholm och heldag av workshops var jag inte jättepositiv. Tur då att Marika Carlsson stiger upp på scenen och river av en timmes stand up med kiknande skratt och lite allvar. 

Hade en riktigt bra dag igår på ett företag som gör väldigt mycket bra. Inte annat än att man blev lite stolt. Att vi dessutom har blivit uppköpta av några schyssta norrmän med visioner gör inte saken sämre. Hänger på rummet : )