Första veckan tillbaka i verkligheten kom och gick. Längtan tillbaka till jobbet fanns inte riktigt där och jag kämpade lite med onda tankar om ekorrhjul som aldrig sluta snurra och vardag som äter upp mig.

Men så kom helgen och vi bara var. Ute på stan, i en park i solskenet och hemma i soffan. Välbehövligt!

Idag när jag vandrade till bussen slog det mig att det finns ögonblick i vardagen som är bra, det gäller bara att ta vara på dem. Tisdag bjöd på strålande morgonsol på väg upp. Dagget låg kvar i gräsmattan och glittrade som tusen små diamanter och det var friskt kyligt men inte kallt. Jag var inte sen till bussen och alla saker vad med i väskan (ibland händer det).

Fick starta med en otroligt go känsla och ska bannemig försöka ta med den hela dagen lång!