Ett annat ögonblick som nu är varma minnen

Den här månaden är den när det vänder! Det har varit en tuff vinter men nu kommer det att börja rulla nerför istället för den eviga backen uppför. Den här månaden kommer våren och vi får nya krafter. Den här månaden flyttar vi in i vårt nya hem och alla saker kommer att falla på plats. Så är det!

Jag är väl medveten om att man ska inte ångra saker i livet men jag vet inte om jag är född med den förmågan. Har en tendens att älta saker lite...

Men jag ska nu göra ett försök och vända på det hela.

Detta ångrar jag inte...

Jag ångrar inte att vi faktiskt har gått på vår känsla och tackat nej till 2 lägenheter som vi fått från det att vi flyttat hit. Nu ska jag få bo jättefint i Gamla Enskede och inte ute i Hässelby med brandgula soffor...

Jag ångrar inte att jag köpte jordgubbar i affären idag, det ska bli så himla gott att äta årets första fast de är genmanipulerade...

Jag ångrar inte att jag tog den där kvällskursen med teckenspråk för ca 7 år sedan. Vilken underbar förmåga jag har idag!

Jag ångrar inte att jag lät en allt för ung, ganska blyg kille komma på besök en vinterdag för vad som känns som en evighet sedan...

Jag ångrar inte att jag flyttade hit till Stockholm...

Jag ångrar inte...

Tror inte jag har någon favoritfödelsedag. Det enda krav jag brukar ha är att syrenerna blommar, att jag får äta jordgubbar och att jag har många fina människor omkring mig. Kanske min 28:e blir min favorit...

Ett utan mina favoritminnen är med min morfar. När jag var liten och mamma och pappa var tvugna att jobba på sommaren så gjorde de något som jag kommer att älska dem för evigt för. De skickade mig och min bror till mina morföräldrar i Norge. Jag fullkomligt avgudade min morfar när jag var liten och jag var hans lilla flicka. Var än han gick så följde jag trofast några meter bakom.

Vi var på "holmetur" (utflykt med båten) ute i skärgården och hade lagt till vid vår egna lilla ö. Det är varmt ute och vi har en hel dag framför oss när vi ska bada och äta mormors fika på berget. Jag och morfar var som vanligt iväg på en av våra små upptäcktsfärder när jag ramlar ner för en klippa. Morfar bär mig tillbaka till båten för att plåstrar om alla mina skrapsår. Jag minns honom som så stor och trygg med sina starka armar omkring mig och jag visste att allt skulle bli bra.

Nu är morfar gammal och jag är vuxen men han är fortfarande en av de människor som haft störst intryck på mig i livet...

Min första kyss fick jag av min bästa vän Johan på hans landställe. Vi satt och tittade på Tv där det för tillfället uspelade sig en tungkyss och detta tyckte han att vi absolut skulle prova. Det var inte så att han frågade först utan han satte sig helt enkelt på mig och körde sitt egna race. Det flera år innan jag kysste någon igen och jag vet inte om det har med att göra att min motvilliga debut var ganska tidig eller om jag hade blivit avskräckt... Haha!

Faktum är att just kyssen var inte den sak som påverkade mig som mest den dagen utan en helt annan händelse som sedan jagat mig genom livet. De hade ingen riktig toalett utan bara ett utedass och efter en stund så var jag tvungen att kissa. Då smet min fina vän Johan iväg och plockade ett långt grässtrå. Medan jag satt där och kissade så stack han upp stråt och killade mig i rumpan vilket har gjort att jag än idag har svårt för utedass... =)

Johan står först från vänster i mittenraden.

Vi var som ett från väldigt tidigt ålder och jag minns att han brukade rymma från dagis för att vara med mig =)

Efter 5 dagar i sängen står jag nu på benen igen. Magsjuka är nog vad helvetet innebär men jag tror jag ska bespara er på de allra smaskigaste detaljerna. Nu har jag lite att ta igen på mina "30 dagar" och min första tanke var att bara hoppa över de här sista dagarna men det vore ju lite fel så här kommer en hel drös med inlägg...

Jag drömmer om att få möjligheten att resa, att utvecklas som person och att få lära mig något nytt varje dag. Om att ha så mycket pengar att jag inte behöver bekymra mig. Att jag kan få köpa de där snordyra skorna, dra på en sista minuten eller skaffa barn utan att behöva planera det ekonomiskt.

Jag drömmer om att få resa runt i ett annat land eller världsdel så länge att jag lär mig ett nytt språk. Att få vakna på en främmande plats och bara ta dagen som den kommer. Att kunna köpa mig ett eget hem och fylla det med saker som jag tycker är vackra.

Jag vill ha de små sakerna i livet som att slippa laga mat, tvätta eller städa =) Att aldrig behöva gå upp innan 7 och att jag bara behöver jobba lagom mycket. Att ha ett arbete som jag älskar och där jag känner att det är det här jag ska göra. Där jag känner min stimulerad och får små doser av utmaning varje dag. Ett jobb där man inte går och längtar efter nästa lediga dag eller semester.

Man kan inte uppfylla alla sina drömmar på en gång men för att jag inte ska glömma vad jag egentligen vill ha så bär jag mina drömmar nära mig.

Denna hänger runt min hals och i där står den dröm som jag fokuserar på nu...

Det hade nog varit lättare att skriva upp vad som inte får mig att gråta. Är otroligt känslig för andra människors känslor så ser jag andra gråta (eller hör) så börjat tårarna rinna. Har dessutom väldigt svårt för att själv berätta roliga saker för av någon anledning grinar jag även av det...

Men saker som helt klart sätter igång mina tårkanaler är:

Barnafödsel
Idrottshändelser (dock ej fotboll har jag märkt...)
Folk som håller tal
Oprah eller andra typ av sliskig amerikans TV
Naturprogram
Allt som har med människor som har funktionsnedsättningar

Det här är ett av mina favoritklipp som jag tittar på ofta. Det får mig att tänka på att allt är möjligt och har man rätt inställning går allt. Den får mig dessutom alltid att gråta...

Den här veckan kommer våren! Det har jag bestämt och då blir det så, eller hur..? Isar kommer att smälta, knoppar brista och solen värma. Jag vill så gärna komma ur min vinterdvala nu...

Tog mig ut på promenad för en stund sedan och det var första gången på flera dagar som jag var utomhus. Härligt väder med strålande sol så vandrade jag bort till mitt nya bostadsområde och upptäckte att det är underbart mysigt med fik, restauranger och massa antikaffärer. Har jag sagt att jag längtar tills vi flyttar...? =)

Avslutade med en tur in på kyrkogården. Har alltid tycket att just kyrkogårdar är så mystiska med alla dessa namn på människor som en gång funnits...

Jag har en bror som heter Dan och som är 3 år äldre än mig. Han bor utanför Göteborg på en ö som heter Björkö med sin lilla familj bestående av hans tjej Carolin och min brorsdotter Elin 3 år gammal. Min bror och jag är väldigt olika som personer men jag jag har en bild på oss två tillsammans tagen för några år sedan och till och med jag ser att vi är lika till utseendet. Han är som min pappa en ganska tystlåten figur när han är med mig (misstänker att han vänner ser honom annorlunda) men också en enkel person med stark integritet. När vi växte upp så umgicks vi aldrig, det var precis lite för lång tid oss emellan för att hamna i samma gäng. Och medans jag var en av handbolltjejerna och höll på med idrott så åkte brorsan runt med moppegänget. Vi har alltid varit olika, han var alltid så ordentlig och rädd om sina saker medans jag klippte håret av varenda liten docka jag fick. Nu idag ses vi även allt för sällan men sånt är livet. Dan håller för tillfället på att bygga ett hus ute på Björkö och jag är så imponerad av vad han kan och att han orkar med. Jag ser med spänning fram emot att få åka dit till sommaren och se hur långt han kommit.

Jättehärligt att detta inlägget kommer när jag är hemma och är sjuk, då får ni se mig från min bästa sida =) Idag hade jag på mig de mest avslappnande kläder jag äger.

Svarta leggings, vitt linne, oversize tröja och mina favorit strumpor som min mormor stickat till mig.

Är hemma från jobbet och är sjuk och det är ju såååå tråkigt! Men jag dyker ner i alla inredningbloggar, drömmer och planerar mitt nya hem =) Min absoluta favorit just nu är http://roomservice.blogg.se där jag fått många härliga tips på saker jag kan göra själv. Att göra själv är super då budgeten för min lilla renovering är stram och för mycket nytt vill jag inte köpa eftersom jag har ett helt hem nerpackat i Backa.

Här kommer mina favorittips...

Var hittar jag en gammal dörr...?

Vita tallrikar målade med en porslinpenna

Bra för mig som inte har så många hyllor på väggarna

Underbar idé! De har limmat ihop gamla tallrikar och cherryglas till ett kakfat.

Min spontanta reaktion på denna rubrik är att jag inte har någon tro. Men det är klart jag har fast att det inte är direkt riktad till en gud. Min uppväxt var aldrig präglad av någon religion och vi har inte aktiv gått i kyrkan. När jag blev 15 år så tycket jag det var helt naturligt att jag skulle konfirmera mig då alla andra i gänget gjorde detta. Jag var väl medveten om att mina föräldrar ändå valt att döpa mig in i kyrkan och att jag nu kunde välja om jag ville gå vidare i det valet. Jag uppskattade mig konfirmationsperiod väldigt mycket. Vi fick tid att fika, sjunga och bara samtala om livet och det var en härlig mysstämning över hela grejen. Kyrkan i sig fick mig att slappna av och den gjorde mig lugn. Men när jag sedan var klar så hade jag helt klart kommit till ro med att jag tror inte på att Gud skapade världen eller oss människor som vandrar på den. Jag tror inte att han/hon bestämmer över oss och att han väljer min väg här i livet. Det föll sig helt naturligt för mig när vi i samma veva hade naturkunskap och jag blev presenterad till evolutionen.

Men fortfarande idag så kan jag uppskatta religiösa byggnader något oehört. Det är något med känslan man får i kroppen när man stiger innanför dörrarna och för mig spelar det ingen större roll vilken religion det handlar om. Det är som att det lugn sprider sig inom mig. Men när det kommer till ren fakta och hur religon påverkar människor och deras handlingar så backar jag direkt och känner mig obekväm.

Jag har valt att tro på mig själv och de människor jag har omkring mig. Jag tror att man i högsta grad styr över sitt egna liv och sina egna handlingar. Att livet i sig handlar om ödet, tur, otur och medvetna val. Jag lägger inte så stor vikt i att grubbla över vad meningen med livet är utan känner mig ganska tillfreds med att det är som det är. Det är min tro.

Jag i Angkor Wat Kambodja, världens största religiösa byggnad

En vanlig dag (för andra människor) i sommar så befann jag och Mikael oss i Norge på besök hos mina morföräldrar. Det var varmt minns jag och vi hade just ätit havregrynsgröt med jordgubbssylt och mjölk till frukost ute på altanen. Så kom det ögonblicket som vi hade väntat på och jobbat för i nästan ett år. Vi skulle ringa till Naprapathögskolan i Stockholm för att se om Mikael hade blivit antagen till utbildningen. Ett år av förberedelser, kurser, planering, drömmande och en väldans massa tårar för den eventuella flytten från familj och vänner. Vi hade sagt upp oss från jobbet, lovat bort lägenheten och nu stod vi där och väntade på en mening (eller kanske bara ett ord) som skulle förändra vårt liv på ett ögonblick.

Mikael var varken psykiskt eller fysiskt i stånd att ringa så jag gick upp på övervåningen (han ville helst inte se mitt ansiktsuttryck innan han visste) men tanten på skolan vägrade tala om hur det hade gått då jag inte kunde styrka att jag verkligen ringde i Mikaels ställe så det var bara att springa ner och tvinga honom att ta luren.

Efteråt grät jag av lättnad över att det hade gått vägen och för att jag nu skulle flytta...

Äntligen, äntligen, äntligen så har vi fått en lägenhet här i Stockholm! =D I det huset rakt fram på bilden bakom fönstrerna som finns ovanför den svarta bilen finns vårt framtida hem. Idag var jag där och skrev på alla papper och träffade Kalle igen som verkar vara en väldigt trevlig och ordentlig prick. Jag tror att detta kommer att bli toppen och nu har vi ett år på oss att ta det lugnt, slappna av och att bara bo...

 

Jag längtar så till första april då vi får nycklarna och kan flytta in! Nu sitter jag och inredningdrömmer och surfar runt på massa sidor för att få lite tips på saker man kan göra...

Jag tyckte först att detta inlägg var lite klurigt att formulera när jag såg rubriken. Jag har många fina vänner som jag haft i flera år och i olika perioder av mitt liv har några av dessa dessutom varit min bästa vän. Jag minns på högstadiet satt jag nästintill ihop med min fina vän Therés, var hon än gick så följde jag och viseversa. Vi var som ett gammalt par. När jag sedan började på teckenspråkslinjen så infann sig väldigt starka band mellan mig, Rebecka och Sofia. Vi träffades varje dag och det fanns inte mycket vi inte delade med varann. Nu idag har jag nog bäst kontakt med Marie, vi pratar med varann titt som tätt och försöker på avstånd alltid se till att vi finns där för varann om det är något.

Men om jag skulle välja en person i mitt liv som är den som står mig allra närmast så är det nog ändå Mikael. Vi delar ju allt i livet så det hade ju varit lite konstigt om det inte kändes så...

Jag och Tess på hennes bröllop i somras

Rebecka, jag och Sofia på vår utspark 2006

Fina Marie på besök här i Stockholm

 

 

Min dag i bilder...

Det här vaknade jag till idag, fy vad rått!

Frukost to go. Går upp försent varje dag så mixar och äter på tunnelbanan.

Missade självklart den då jag aldrig går i tid...

Här hänger jag om dagarna och formar morgondagens små människor.

Välkomnade våren med att ta mina Converse idag och var till och med och spelade bandy på rasten. Det slutade med att Henrik stack ut huvudet och sa att jag såg rolig ut... "Kan du spela bandy?" Inte direkt.

Här sitter jag och läser bloggar på rasten. Detta är mitt favoritställe för då ser jag ut över vattnet samtidigt som jag kan värma mig på husets varmaste element (det är sjukt kallt på Manilla)

På fritids var det min tur att ha mellanmål och det betyder sockerfritt med egen musli =)

Påväg hem så tittade solen fram och jag blev genast lite lycklig!

Sen träffade jag Eric igen efter en månad av träning på egen hand. Kunde inte med att fråga om jag fick ta en bild till min blogg så jag snodde den från hemsidan =) Skitkul som vanligt! (att träna alltså..)

Påväg hem sken fortfarande solen och så jag kunde inte annat än le.

Åt en sjukt nyttig middag som min man lagat till mig

Så nu ska jag duscha och sen kommer mitt favorit program på 4:an, jag laddar för "En unge i minuten" och lär väl grina som vanligt. Härliga måndag...

 

 

Jag har upplevt mycket kärlek i mitt än så länge ganska korta liv . Jag har nog haft väldigt tur. Att sen försöka beskriva vad kärlek är kan vara svårt då det är en känsla som är otroligt stark och tydlig men samtidigt så abstrakt.

Men när jag tänker på kärlek så tänker jag på en person. Han heter Mikael Håkan Rangfeldt och är den absolut finaste jag vet, han är personen som jag delar mitt liv med. Att jag älskar honom är inte så mycket att grubbla över för det känner jag med varje liten cell i min kropp och jag kan inte hur mycket jag än försöker se mig själv utan honom. Men hur vet jag att han älskar mig..?

Förutom att han är väldigt duktig på att tala om det för mig så bara vet jag.

Jag vet för han är alltid först med att säga förlåt även om det är jag som gjort fel. För han vet hur jag är och att min envishet och långsinthet håller mig tillbaka. För att han ser hur jag mår med en liten blick och att han vet precis hur det ska bli bra igen. För att han håller ut när jag är arg som ett bi på grund av hunger och istället för att hata mig så ger han mig något att äta. För att jag ser det i hans blick när han tittar på mig och för att han utstrålar det med hela hans sätt. För att han är lugnet som håller mig nere på backen när jag svävar i väg och för att han orkar förklara för mig igen och igen att allt löser sig till slut när jag gett upp.

Jag är lyckligt lottad som inte behöver undra för jag bara vet.

Mikael, du är min kärlek

Att blogga om vad jag ätit känns menlöst när världen ser ut som det gör idag. Jag sänder istället en tanke till alla de människor på andra sidan världen som är med om sitt livs katastrof. Nyhetsbilderna rullar på och det är svårt att försöka sätta sig in i vad som händer. Men som jag försökte förklara för barnen igår att vi vet inte varför det blir såhär det är bara så naturen fungerar, mäktigt skrämmande.

Mina föräldrar är mitt allt. Så skulle jag vilja summera den rubriken. Jag har alltid haft en god relation till min mamma och pappa från det att jag var liten och upp genom tonåren fram tills idag. Självklart har vår relation förändrats men jag har haft dem som min stora trygghet i livet och jag vet att de finns där för mig genom allt som händer. När jag var i 20 års åldern så valde mina föräldrar att gå isär och det var en stor sorg för mig just då. Det kändes som att den där tryggheten och min grund att stå på fick sig en liten jordbävning. Det tog mig faktiskt ganska lång tid att ta deras beslut till mig och se det som något positivt. Jag kan än i dag sakna att inte ha mina föräldrar på en och samma plats men jag ser att de båda två är lyckliga på varsitt håll och det gör mig mycket glad.

Jag är lik båda mina föräldrar både till utseende och sätt och jag kan själv se att de har påverkat mig till att bli den person som jag är idag. Jag har min mammas mun och ögon men har ärvt pappas kroppsform och hårfärg. Min mamma är som jag väldigt pratsam, öppen och rak person. Samtidigt är jag ganska eftertänksam och har en stark känsla för rättvisa och det tror jag kommer ifrån pappa. Det är svårt att formulera i ord hur de speglar mig jag bara känner det väldigt starkt och det är för mig en självklarhet.

Sen har jag ju följt min mamma i spåren rent yrkesmässigt. Av någon anledning så har jag och min mamma ett väldigt naturligt förhållande till människor som har speciella behov. När vi pratar jobb (vilket är ofta) så har vi samma tankesätt och värderingar. Om det är så att min mamma har skänkt mig detta eller om det bara är en slump vet jag inte.

Pappa har en sida som jag beundrar och som jag försöker anamma. Han är inte alltid så pratsam i stora grupper men när han väl säger något så lyssnar alla för då vet dom att det är viktigt och värt att lägga på minnet. Han är en utmärkt ledare och bra på att organisera. Dessutom väldigt händig men där tror jag att min bror fick hela arvet...

Min största förhoppning är att jag ska kunna ge mina barn lika mycket som mina föräldrar har givit mig. Jag har världens bästa barndom i bagaget och tycker själv att jag blev en helt okej person till slut... =)

Innan jag fanns.

Min första kärlek träffade jag när jag var 16 år gammal och var inne med kompisarna för att spana på killar under Gothia cup. Han heter Sebastian och var där med sitt lag från Uppsala och jag minns att jag kollade in honom på planen. När vi sedan stötte på varann igen så pratade vi lite och bestämde oss för att ses på kvällen och gå på Liseberg. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag minns att han kysste mig i kön till Flum Ride och sen var det klart =). Veckan efter så ville vi åka upp och hälsa på dem i Uppsala men mamma sa skarpt nej. Vi tjejer satt ute på min altan och försökte smida planer på hur vi skulle få våra föräldrar att ändra sig. Jag försökte förklara för mamma att jag verkligen ville åka och att det skulle gå jättebra men hon var fortfarande osäker. Då skrek jag förtvivlat att "mamma detta kan ju vara min livs kärlek!" (härliga tonåren...) Efter mycket om och men så släppte de till sist i väg oss och från det besöket i Uppsala så var det vi två. Vi åkte fram och tillbaka under ett års tid och sen flyttade han ner till mig i Göteborg där han köpte lägenheten i Backa. När jag sedan tagit studenten så flyttade jag in hos honom och vi levde tillsammans i 5 år.

Med tiden så växte vi ifrån varann. Vi utvecklades på olika sätt och skapade drömmar och planer som inte var gemensamma. Jag vädesätter den relation vi hade mycket men att den avslutades var även det väldigt bra.

Jag träffade honom nydligen i Uppsala när jag var där på fest och det är lustigt att möta en människa igen som man har kännt så väl men idag inte har en aning om vem det är...

 

Jag heter Cecilia och ska fylla hela 28 år i maj (vilket jag är ganska nojig över). Jag är född och uppvuxen på Hisingen i Göteborg men som ni vet så flyttade jag till Stockholm för ungefär ett halv år sedan för att min fina sambo ska studera här. Jag har en pappa som bor ute i skogen i en liten stuga, en mamma som bor på samma gård som jag växte upp på och en bror med familj ute på en ö utanför Göteborg. Är utbildad teckenspråk och dövblindtolk men är fast besluten om att inte utöva det yrket utan jobbar istället på Manillaskolan med döva och hörselskadade barn. Har dock ingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor. Är ganska öppen av mig och har en tendens att prata väldigt mycket. Är även känd för att prata innan jag tänker så en del grodor har man väl släppt under årens lopp. Min mamma kommer ifrån Norge så där har jag halva min släkt men jag pratar bara norska vid speciella tillfällen och oftast med alkohol inblandat. Jag har väldigt nära till känslor vilket gör att jag skrattar, gråter och blir generad lätt och ofta. Tycker om att få vara med och bestämma och gillar inte alls när det händer saker som jag inte kan påverka. Slösar stundtals bort livet på att älta för mycket.

 

Det är jag!

 

 

Innan jul följde jag min studiekamrat Cilla med stor spänning när hon bloggade i 30 dagar med dessa frågor i tanken. Tycket det var ett kul sätt att skriva på och ville gärna följa hennes exempel men för att inte bli allt för påverkad så väntade jag lite. Men nu tror jag tiden är inne...

Många av er känner nog mig ganska bra men jag tror nog ändå att det kanske komma fram något nytt =)

Så då startar vi 30 dagar av bloggande!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Det här får mig att gråta
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Robyn

Flickorna

Indestructible

Skyltar - Camden market

Klänning - Camden market

Camden

Lunch

Drinkar

Bästa frukosten

Sightseeing

Tower Bridge

Vi

 

Några bilder i allafall från en som glömde kameran... =S