Den är från en av mina loppisturer. Varför jag tagit den vet jag inte riktigt. Kanske var jag särskildt nöjd med fynden jag gjort. Det där är så svårt att veta innan. Om de är fynd eller inte. Som flodraboken som jag gav 10:- för vars bilder pryder mitt kök och jag blir glad varje gång jag ser dem. Medan skärbrädan i björk aldrig riktigt fann sin plats...

Idag gjorde jag något som var avgörande för mig. Jag vågade tävla i CrossFit fast det skrämmer livet ur mig. Jag kämpade med allt jag hade och kom sist. Men det spelar ingen roll för jag är så förbaskat stolt över mig själv! 

En av sommarens många kvällar på en uteservering. Lagom berusad av en dagens och fina vänner runt omkring mig. Varma sommarkvällar i Sverige är det bästa som finns.

Har en hel hög människor jag saknat under året som gått. Fina släktingar i Norge, gamla arbetskamrater, vänner där det gått alldeles för lång tid mellan gångerna och personer jag träffat flyktigt men som gjort ett stort intryck. 

Ett löfte till mig själv är att 2015 ska jag försöka tillbringa mer tid med människor jag tycker om. 

Min leopardmössa från Mooii som min vän Sofia Andersson sytt är jag barnsligt förtjust i. Den är varm, skön, klifri och får mig att känna mig fin. Dessutom får jag oförskämt många komplimanger när jag har den på mig. 

Min arbetsplats kan vara lite överallt då jag i min yrkesroll som utbildare på Iris Hadar (jobbcoach för döva) ständigt är ute och träffar arbetsgivare eller besöker mina deltagre på deras praktikplatser. Utöver det måste man vara påhittig för att hitta nya sätt att hitta jobb. Här är vi på Ramberget i början av sommaren för att se ut över Göteborg. Vi hittade över 50 företag där vi kontaktade några och fick komma på besök. Detta är helt klart det roligaste jobb jag någonsin haft och jag är stolt över det nästintill varje dag! 

Min crossfitbox är som mitt andra hem. Här tillbringar jag nästan all min fritid med att utmana mig själv i saker som är svåra men roliga! 

Vad Crossfit betyder för mig är svårt att beskriva. Jag använder min träning som ventil för att kunna ta mig genom livet. Den gör mig lycklig, mer positiv och stark både i kropp och själ. 

Jag är varken bra eller bäst på Crossfit men för mig spelar det ingen roll. Jag skulle inte byta ut min vardag som jag har just nu för något annat. 

Ett ögonblick bröder emellan en midsommar i de värmländska skogarna. Olle mellan pappa och farbror Mikael

Den här bilden togs i somras när vår semester var på väg mot sitt slut. Årtiondes bästa sommar var kort därefter över. Men sista dagarna åkte vi på en spontan trip med cykel runt Göteborgs skärgård och fikade på varje ö. 

Ibland tar sig livet en liten omväg som man inte riktigt är beredd på. Hur mycket man än förbereder sig så händer det att hjärtat får sig en liten törn. En törn för att det inte blev som man tänkt sig och drömt om. 

Om några dagar har vi kilat stadigt i 8 år min värmlänning och jag. Han som får mig att tro att allt kommer att ordna sig. Han som vet hela mitt register, kan mig utan och innan och ändå älskar mig villkorslöst. Min stora trygghet och kärlek. 

Ett inlägg för varje dag fram till julafton. Någon mer som vill haka på..?! 

Tror jag egentligen gjorde mitt frieri till Mikael på det sättet jag själv skulle velat haft det. Men jag visste att han skulle aldrig våga för han hade för höga krav på sig själv. Det var nu eller kanske aldrig om jag skulle väntat. Stockholm hade fört oss närmre och jag visste att honom släpper jag aldrig ur mitt liv. 

När han väl gick igenom dörren till vår lilla lägenhet i Enskede glömde jag allt jag skulle säga och började gråta. Minns inte ens om jag frågade...