Jag har upplevt mycket kärlek i mitt än så länge ganska korta liv . Jag har nog haft väldigt tur. Att sen försöka beskriva vad kärlek är kan vara svårt då det är en känsla som är otroligt stark och tydlig men samtidigt så abstrakt.

Men när jag tänker på kärlek så tänker jag på en person. Han heter Mikael Håkan Rangfeldt och är den absolut finaste jag vet, han är personen som jag delar mitt liv med. Att jag älskar honom är inte så mycket att grubbla över för det känner jag med varje liten cell i min kropp och jag kan inte hur mycket jag än försöker se mig själv utan honom. Men hur vet jag att han älskar mig..?

Förutom att han är väldigt duktig på att tala om det för mig så bara vet jag.

Jag vet för han är alltid först med att säga förlåt även om det är jag som gjort fel. För han vet hur jag är och att min envishet och långsinthet håller mig tillbaka. För att han ser hur jag mår med en liten blick och att han vet precis hur det ska bli bra igen. För att han håller ut när jag är arg som ett bi på grund av hunger och istället för att hata mig så ger han mig något att äta. För att jag ser det i hans blick när han tittar på mig och för att han utstrålar det med hela hans sätt. För att han är lugnet som håller mig nere på backen när jag svävar i väg och för att han orkar förklara för mig igen och igen att allt löser sig till slut när jag gett upp.

Jag är lyckligt lottad som inte behöver undra för jag bara vet.

Mikael, du är min kärlek