Helg

Oh, vad jag längtade till helg förra veckan. Det var fullt upp på jobbet och jag hade bokat in aktiviteter varje kväll. Jag börjar inse att jag helt enkelt inte orkar lika mycket som tidigare. Jag behöver få en paus ibland. 


Så när helgen väl kom stod jag där med öppna armar! 

Vi började dock med att gå upp tidigt för att vinka av finaste Terre som beger sig ut i världen på obestämd tid. Jag kände att det var skönt att få krama om henne ordentligt, gråta en skvätt och förstå att nu åker hon...

Sen åkte jag, Mikael och Marie in till stan och satte i oss en brakfrukost på Bellora. Så lyxigt! 

Efter det åkte jag hem och sov middag (nytt i mitt liv) innan vi åkte ut till Antibarabus på Hisingen för middag med Peter och hans syskon. Vilket gäng och vilket ställe! Lite små portioner men riktigt god mat och härlig stämning. Efterrätten var något extra!  

Hade på mig min storblommiga klänning som jag köpte innan jul. Det finns fortfarande plats för lite mer mage men den fyllde nästan ut så det var bara att puta och köra. 


Första mötet

Den 5 januari var det dags att för första gången få se vem det är som bökar runt där inne i magen. Vilken milstolpe och ett datum som vi längtat efter under lång tid! Det är ju så svårt att föreställa sig att den lilla klump på 14 mm som vi såg på IVF kliniken i vecka 7 nu skulle växt till sig till en liten person. Rutinultraljud är ju en stor sak i sig då det i första hand är en kontroll för få se om det är ett friskt barn som som man bär på och där man rent konkret räknar armar, ben och fingrar samt kollar alla viktiga delar och organ.Jag var nervös men också så förväntansfull.
 
Andra delen av detta underbara möte är ju att man också har möjlighet att se vilket kön det är på barnet. Jag har alltid varit säker på att jag velat veta så tidigt som möjligt och om jag ska vara ärlig så har jag inte heller riktigt hymlat med att jag önskar mig en liten flicka. För många har detta varit lite känsligt då det korrekta är att man önskar att barnet är friskt och att det sedan inte spelar någon roll. Men för mig är det en självklarhet att min största önskan är att det är friskt men jag hoppades ändå på en dotter. Kanske är det för att jag har en underbar relation till min mamma som jag själv är väldigt lik och att möjligheten till fler barn inte är en självklarhet, då tycker jag att det är ok att hoppas.
 
Så när bilden på skärmen dök upp såg vi en frisk och otroligt livlig liten bebis där detaljerna fick mig att häpna. Så mycket saker som vi fick möjlighet att se gjorde mig lite förvånad. Och att det faktiskt är en liten person med alla delar som just denna person ska ha.
 
Efter mycket mätande och en väldigt pedagogisk genomgång frågar barnmorskan om vi vill veta kön. Några minuter senare deklarerades det med säkerhet att det är en liten flicka vi ska få! Då rann det några glädjetårar för att jag är så himla lyckligt lottad som inte bara fått möjligheten att få vara med om detta men att hon faktiskt för tillfället är frisk och att det är en liten hon!
 
Men oroa er inte. Skulle det mot för modan komma ut en liten kille så löser vi det! : )
 
 
Liten klump i vecka 7
 
Vår lilla tjej i vecka 20