I present hade Mikaels mamma fått en helg med oss. Nu tyckte vi det var dags för henne att få komma hit utan gubbe och barn och bara njuta en helg i Göteborg på vårt vis.

Och hur gör man det då? Jo, man äter allt man tycker är gott och dricker minst lika mycket. Man gör det dessutom på platser som får en att bli extra glad.

Därför:

Gick vi på stan, shoppade lite och tog oss självklart en fika på Da Matteos. Bulle är alltid en självklarhet.

Strosade vidare innan vi trängde oss till bästa platsen på Cielos takterrass uppe på Bellora. Ett glas rosé innan middag

En helt fantastiskt sådan på Tranquilo som intogs medan solen gick ner över Göteborg. Anneli fick också smaka på sin första mojito (var på tiden!) och vi åt grillat.

Avslutningsvis måste man ju äta riktig glass. Har ni inte varit här så tycker jag ni ska bege er snarast! Jag säger bara choklad och lakrits.

Tack fina du för att du kom och var med oss!

Då mitt jobb på Iris Hadar är en tjänst vi säljer till Arbetaförmedlingen innebär det att vi måste gå genom upphandling var fjärde år. Så var fjärde år så tar vårt uppdrag slut och Arbetaförmedlingen måste formulera om ett nytt uppdrag som vi sedan lägger anbud på i hopp om att vinna.

Precis innan midsommar hade det gått fyra år vilket gjorde att vi i sommar varit i ett mellanläge där man inte riktigt vet om det blir en fortsättning eller inte.

Under tiden vi väntar har jag fått möjligheten att prova på en annan tjänst inom samma företag för att lära mig något nytt. Jag utreder personers arbetsförmåga, även det som en tjänst till Arbetsförmedligen och Försäkringskassan. För i dag ska alla ut och arbeta och tanken är att alla göra något om man har de rätta förutsättningarna. Och det är där jag kommer in och undersöker vad de förutsättningar skulle kunna vara.

Jag får möjlighet att träffa många riktigt fina människor men tyvärr mår flera av dem riktigt dåligt. Det kan vara riktigt tufft och ibland svårt att veta hur man ska bemöta dem. Samtidigt som man inte får ta med all deras smärta och problematik hem när arbetsdagen är slut. Något som gått upp för mig är att jag är så otroligt tacksam för att jag är frisk och mår bra. Tänker på det flera gånger per dag. Och att de flesta jag träffar dagligen oftast möter mig med ett leende även fast deras vardag är trassligare och tyngre än de flesta av oss någonsin kommer att uppleva.

Så även fast jag lär mig massor så saknar jag mitt gamla jobb ibland.

Men igår kom beskedet som vi alla väntat på. Yrkesintroduktion för teckenspråkiga är åter igen vårt (om ingen överklagar) Vi vann upphandlingen!

Snart kan jag få komma tillbaka!

Jobbet där jag inte vanligtvis är kanin men får vara med om så mycket kul.

Fjolårets vandringstur upp på Trolltunga gav mersmak och inför årets semester var vi riktigt taggade för att utforska fler fjäll. Då vi redan haft semester i samband med vår Thailandsresa var ledigheten lite kortare i år så efter omprioritering i sista stund hittade vi några riktiga pärlor i närheten av där mina släktingar bor. Planen var just att ha möjligheten till övernattning hos min moster Mona för att sen kunna göra dagsturer och kortare övernattningar i tält.

Första utmaningen var Slogen 1564 möh som ligger i Møre og Romsdal ca 3 timmars körning från var vi bor. Vandringen tar ca 8 timmar (paus ej inräknat) vilket gjorde att vi packade med tältet och planerade övernattade i närmsta by för att kunna åka vidare och turista lite innan vi begav oss hem igen.

Jag hade läst på om turen och förstått att det skulle bli ganska tuff. Hittade information om att det var brant och man bör vara "van fjällvandrare" men det krävdes ingen klätterutrustning. Mikael var lite orolig då vandringen hade färgkoden röd (vilket är näst svårast) men jag lugnade honom med att de säkert tog i lite för att folk utan kondis inte ska gå upp och inte orka komma ner.

Väl på plats startade vandringen med konstant klättring rakt upp i två timmar. Vid slutet hallunicerade jag om plan mark och en puls som inte låg på max. Fy vad tungt det var! Uppe på första platån fick vi möjlighet att tvätta av oss i lite fjällvatten, äta mat och framför allt pusta ut!

Där fanns en fjällstuga där vi träffade lite andra personer som var ute och vandrade. Var aningen osäkra på vilken av alla toppar vi skulle upp på så frågade ett gäng killar. Dit ska ni, sa han och pekade på det högsta fjället av dem alla... Och tittade man riktigt noga såg man hur personer små som myror klättrade upp och vandrade ut på den branta toppen.

Men det var ju bara att vandra på och på vägen träffade vi flera gäng eller par av glada norrmänn som önskade oss god tur upp. Till en början var det helt ok vandring med inslag av klättring i stenrösen. Väl uppe på första toppen var tanken att man skulle vandra längs med branten och upp hela vägen på Slogen. Det var steningt och stundtals endast en smal stig och sedan bara ingenting. 1000 meter rakt ner sluttade backen en meter från där vi satte fötterna.

Vid det här laget var situationen obehaglig och jag kände panik vid flera tillfällen. Vandringen hade blivit klättring längs med stup och långt över vår förmåga. Vi beslutade oss för att fortsätta så länge som det kändes säkert vilket resulterade i att vi stannade ca 100 m från toppen. Sista biten valde vi att lämna till de helt galet rutinerade norrmännen.

När vi väl kommit över att vi inte tog oss hela vägen vilade vi våra ömma fötter, tog lite bilder och bara njöt av utsikten.

Vägen ner var riktigt, riktigt fin. Och fruktansvärd lång!

Husen små som nålknappshuvud nere i byn växte sig allt för långsamt större. På slutet värkte varje ben och muskel i underkroppen.

Äntligen nere ca 10 timmar senare!

Tortellini har aldrig smakat så gott förut. En skål och rätt i säng. Somnade på 10 minuter!

Sammanfattningsvis kan man säga att Slogen var aningen för brant för oss men bjöd på en helt jävla grym upplevelse.

Ville bara kika in och säga att jag är här! Har ju egentligen massvis att visa er men har inte fått tummen ur. Sommaren (som verkat överge oss) bjöd på en helt fantastisk Norge-resa, jag har bytt jobb och hösten är redan nu fullspäckad med nya äventyr.

Lovar att vi ses snart igen!