Dag 08 – Ett ögonblick

En vanlig dag (för andra människor) i sommar så befann jag och Mikael oss i Norge på besök hos mina morföräldrar. Det var varmt minns jag och vi hade just ätit havregrynsgröt med jordgubbssylt och mjölk till frukost ute på altanen. Så kom det ögonblicket som vi hade väntat på och jobbat för i nästan ett år. Vi skulle ringa till Naprapathögskolan i Stockholm för att se om Mikael hade blivit antagen till utbildningen. Ett år av förberedelser, kurser, planering, drömmande och en väldans massa tårar för den eventuella flytten från familj och vänner. Vi hade sagt upp oss från jobbet, lovat bort lägenheten och nu stod vi där och väntade på en mening (eller kanske bara ett ord) som skulle förändra vårt liv på ett ögonblick.

Mikael var varken psykiskt eller fysiskt i stånd att ringa så jag gick upp på övervåningen (han ville helst inte se mitt ansiktsuttryck innan han visste) men tanten på skolan vägrade tala om hur det hade gått då jag inte kunde styrka att jag verkligen ringde i Mikaels ställe så det var bara att springa ner och tvinga honom att ta luren.

Efteråt grät jag av lättnad över att det hade gått vägen och för att jag nu skulle flytta...

Kommentarer
Mikael säger:

Yippi! "du kom in" att tre så små ord kan platsa som det bästa på hela året är ju egentligen fantastiskt. Men det va sjukt skönt att höra dom just då!

2011-03-16 | 21:57:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback