fortsättning på äventyren på hemmaplan...

Ansiktsmålning

I morse satt jag bredvid en liten kille och hans pappa på spårvagnen. Han berättade att idag skulle bli en riktigt, riktigt bra dag. För idag hade de temadag på förskolan och han hade bestämt sig. 

Det visade sig att förra gången det var temadag så hade den lille pojken haft svårt att välja aktivitet vilket hade gjort att fröken sagt till honom att skynda sig och då blev han ledsen och valde något i hast som han egentligen inte ville göra. 

- Den här gången har jag tänkt innan och jag väljer ansiktskmålning. Jag kommer ha jätteroligt! 

Leendet sträckte sig över hela ansiktet som det bara kan hos små barn. 

Just nu hade det varit underbart att få vara 5 år gammal igen. Det är då forskning säger att vi är som lyckligast. Att få välja ansiktsmålning och veta att det räcker för man ska vara lycklig för en dag. 

Istället för ansiktsmålning kantas min dag av varsel på jobbet, bekantas ultraljudsbilder på Instagram, sena tåg och missade möten. 

Men det handlar väl egentligen om hur man ser på saken och vad man väljer att känna inför dagen som kommer. Jag ska göra mitt bästa för att tänka i färgerna av en ansiktsmålning istället för det dystra en vuxentorsdag har att erbjuda. Inspiration dagen till ära:

Äh skit i tjafs om positiv inställning, ibland är det befogat att se det tunga för vad det är: tungt, trist och ledsamt. Att dessutom behöva "se det positivt" kan bara spä på den tunga känslan. Typ "och så är jag negativ dessutom!". Visst finns det dagar man kanske borde välja glädje och allt det där, men det finns också dagar då det tyngre måste få ta plats. Den dagen det inte känns lika tungt kommer du automatiskt att välja att se positiva delar av livet. Skulle du fastna i ett omotiverat bittert hål lovar jag att dra upp dig. Fram tills dess tycker jag du ska låta dig känna precis det du känner. Kram