fortsättning på äventyren på hemmaplan...

Känslan

Skrev ett långt inlägg om hur jag inte alls stängt in IVF i ett rum och låst dörren. Hur jag istället burit med mig den var eviga dag hela dagarna. Haft den som en stor klump i magen vilket har gjort att jag inte riktigt känner igen mig själv. Den goa känslan av att livet är allt bra härligt har motats bort. 

Om hur jag försökt söka mig till likasinnade men bara hittat sorg. För det är det som barnlöshet gör med folk. Hur jag är vettskrämd att också jag ska bli full av sorg som maler ner mig tills jag som person inte finns mer. Att kvar ska bara finnas en liten hög av misslyckanden. Det skrämmer mig mer än tanken att vi två aldrig blir tre. 

Kanske var det naivt att tro att jag skulle kunna gå ifrån en vardag full med läkarbesök, medicinscheman, sprutor och piller till ingenting. Jag vaknar fortfarande med ett ryck på helgen för att jag tror att jag glömt ta min nässpray. Kanske var det inte så lätt att bara stänga dörren. 

Men så försvann inlägget och jag tog ett beslut om att jag inte behöver försvinna i ledsamhet. Att jag kan försöka få tillbaka min känsla av att IVF är inte hela mitt liv och barnlöshet beskriver inte vem jag är. Så istället kontaktade jag någon som kan vägleda mig tillbaka. Någon som är proffs på att hantera sorgen som finns och få mig att släppa taget om min behandling som var. Jag klippte även bandet med de som ska vara mina likasinnade då de inte ger mig hopp och pepp utan bara känslan av hopplöshet och rädsla inför framtiden.

Sen gick jag till Vagnhallen och kom i team med en kille som var mycket starkare och snabbare än mig vilket gjorde att jag fick kämpa livet ur mig. På bussen hem sitter jag nu trött och tacksam över hur dagen blev när jag plötsligt känner den där goa känslan i magen igen. 

Med min nya "må bra låt" dundrandes i öronen känns det plötsligt inte så dumt ändå! 

❤️

Hamnade här av en ren slump genom vår gemensamma föredetta kollega på IH via instagram osv. Jag vill bara skicka en tanke till er, att jag förstår vad ni går igenom. Vi gick igenom två misslyckade IVF innan vi fick vår C. Mitt i all mörker så vill jag skicka en strimma av hopp. Med det säger jag inte att det finns något magiskt recept, bara att livet är jäkligt orättvist och att vi som går igenom barnlöshet inte får glömma varandra i relationen. Jag håller tummarna för er! Stor kram