Veckan började bra och det kändes som dagarna bara flög fram. I tisdags träffade jag två människor som ligger mig mycket varmt om hjärtat på stan för en fika. Perioden på Kannebäck med Linda, Birgitta och resten av gänget var något av det mest intensiva jag haft i mitt yrkesliv. Många händelser och situationer som svetsade oss samman så när vi ses såhär två år senare så är allt som förr samtidigt som ett helt liv passerat. Det var riktigt härligt att se dem! : )

Igår var det tungt, kände mig frusen, trött och kämpade för att orka med på jobbet. Har ju kommit in i mina arbetsuppgifter helt ok men det är fortfarande en del kvar tills det flyter på perfekt och det tär. Sen är de ju så många (ca 80 inskrivna barn)! Det är "fröken hit" och Cicci dit" hela tiden och jämt. Ljudnivån är i taket mesta delen av dagen och man bara orkar inte... Väl hemma blev det soffan i ett apatiskt tillstånd. Missade träningen och var besviken men för trött för att agera.

Idag tog jag mig ändå dit och körde. Är ju så skönt efteråt så det finns inte. Och detta passet var jag för första gången på länge inte sämst! : ) Tyvärr var min lagkamrat det så blev lite halvt ändå (då vi körde intervaller och jag var tvungen att vänta på honom) Men man får vara glad för det lilla.

I morgon kommer dagen jag väntat på; FRDAG! Jag älskar fredagar. Då vet man att hur trött man är så är det snart slut äntligen stundar helgen. Så låt det bli fredag nu!