Min första kärlek träffade jag när jag var 16 år gammal och var inne med kompisarna för att spana på killar under Gothia cup. Han heter Sebastian och var där med sitt lag från Uppsala och jag minns att jag kollade in honom på planen. När vi sedan stötte på varann igen så pratade vi lite och bestämde oss för att ses på kvällen och gå på Liseberg. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag minns att han kysste mig i kön till Flum Ride och sen var det klart =). Veckan efter så ville vi åka upp och hälsa på dem i Uppsala men mamma sa skarpt nej. Vi tjejer satt ute på min altan och försökte smida planer på hur vi skulle få våra föräldrar att ändra sig. Jag försökte förklara för mamma att jag verkligen ville åka och att det skulle gå jättebra men hon var fortfarande osäker. Då skrek jag förtvivlat att "mamma detta kan ju vara min livs kärlek!" (härliga tonåren...) Efter mycket om och men så släppte de till sist i väg oss och från det besöket i Uppsala så var det vi två. Vi åkte fram och tillbaka under ett års tid och sen flyttade han ner till mig i Göteborg där han köpte lägenheten i Backa. När jag sedan tagit studenten så flyttade jag in hos honom och vi levde tillsammans i 5 år.

Med tiden så växte vi ifrån varann. Vi utvecklades på olika sätt och skapade drömmar och planer som inte var gemensamma. Jag vädesätter den relation vi hade mycket men att den avslutades var även det väldigt bra.

Jag träffade honom nydligen i Uppsala när jag var där på fest och det är lustigt att möta en människa igen som man har kännt så väl men idag inte har en aning om vem det är...