Usch vad jobbigt det är att göra saker nya saker! Då måste man anstränga sig, kliva ut ur sin bekvämlighetszon och tänja på gränserna. Mina tankar när jag begav mig till Fridhemsplan för att gå på min första salsakurs. Men självklart var det jättekul och härligt att hitta på något själv, bara jag på äventyr i den stora staden!

När jag väl kom dit och såg alla andra smått nervösa människor så förstod jag att vi var alla i samma obekväma båt. Väl i en ring för att fördela de alldeles för få manliga deltagarna som hade anmält sig så var det som taget ur en parodi på "svensken som går på danskurs" Där fanns alla de självklara personerna med i denna lilla komedi. Han som tyckte det var onödigt att duscha och ta lite deo innan han kom. Han som helt klart kom för att hitta kärleken i sitt liv (som efter kursen frågade om vi skulle träffas igen bara han och jag och öva lite på öppethus...) Hon som redan kan salsa och såg ut som hon kom direkt från krogen. Killen som tror att man är en liten trasdocka som man kan kasta runt, runt bara för att han har fått i uppdrag att föra. Den något äldre damen som inte kan höger och vänster. Tönten som kändes som en död fisk och som bad om ursäkt för ALLT. Och de dominanta tjejen 35+ som skrek till varje stackars kille att "slappna av lite". Sen var det en där som inte kunde ett ord svenska, vet inte hur han tänkte...!?

Och så självklart jag då som hela tiden fokuserade på den tredje knappen på killarnas skjorta så jag inte skulle behöva tänka på att jag står och nästan kramar en okänd person.

Men jag hade kul och jag längtar redan till nästa torsdag. Typ, lite iallafall... =)