All optimist som jag bar med mig under behandlingen och hjälpte mig så mycket vändes nu emot mig. Som att livet skrattade mig i ansiktet för att jag vågade tro på mig själv samtidigt som kroppen svek mig. 

Nu gäller det att plocka ihop sig själv och våga tro igen. Vår andra behandling kommer jag nog gå in i med lite mindre självförtroende och lite mer respekt. För nu vet jag hur det känns att bli innerligt besviken. 

Så för att orka kommer jag nu stänga in IVF i ett rum och låsa dörren. Ta en paus och vara mig själv. Utan mediciner, sprutor och hormoner tänker jag försöka ta tillbaka kontrollen. Pausen kan bli lång eller kort men fram till jag är beredd igen och Sahlgrenska är redo att ta emot mig ska jag leva.

Ut ur IVF bubblan!