Envishet slutet för paradisön?

Planerna var att höra av oss till en hjälporganisation när vi kom till Malapascua för att kunna hjälpa till efter tyfonen. Filippinerna är ett mycket mer fattigt land än vad jag kunnat föreställa mig och fattigdomen syns tydligt utåt och är inget som skyfflas undan för turister. Detta är bra för jag vill inte åka på semester med skygglappar på även om kan vara jobbigare psykiskt. 

Väl på Malapasua fanns inga hjälporganisationer och stämningen var dämpad. De resorter som var fungerande hade rensat bort på deras egna mark och lämnat resten. Vissa hotell var lämnade och ockuperades nu av lokalbefolkning. Delar av den kända White Beach var som en spökstad.

Vi fick höra att det kom 200 kg ris första veckan som sedan blev för mycket och låg möglade. Sen kom ingenting. De kom 30 läkare till en ö som förut inte hade någon. De delade ut mediciner och gav sprutor och åkte hem efter två veckor. Ingen uppföljning och åter igen är Malapascua tomt på sjukvård. Filippinerna själva lappar igen sina tak med pressening de fått från Röda korset istället för att bygga upp huset igen och resorternas alla utlänningar kan inte komma överens. Alla undrar dock vart tog pengarna vägen? Var är västvärldens alla donationer? 

Vi såg hur det hölls möten med livliga diskussioner men vad vi förstod så händer ingenting. Ägaren för Tepanee svartnade för ögen när vi pratade om läget på ön. "Jag hoppas grönskan växer tillbaka så jag slipper se dem" sa han om de andra resorten. Han trodde allas envishet kommer bli slutet för paradisön Malapascua. 



Inne i byn såg det tusen gånger värre ut men på grund av respekt för lokalinvånarna fotograferade jag inte. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback