Vi började prata under tiden och det visar sig snart att 15 oktober i år så inträffade en väldig kraftig jordbävning här på Bohol som påverkade denna killes liv hårt. Inte bara för att turister inte längre vågar åka hit så att han inte har någon att köra utan för att hans familjs hus rasade. Jag frågade var de bor nu och han sa att man kan forfarande sova bland ruinerna. Han berättade under vägens gång om jordbävningen som varat i 15 sekunder och mätt upp till 7,2 på richterskalan. Hur vägar och broar förstörts och lämnat dem instängda i en vecka utan mat och vatten. 

När vi åkte på landsvägen såg man skrivet med stora bokstäver HELP US i vägen som en nödsignal till ovan och jag rös. 

Jag tänkte på min familj och vilket underbart liv jag har! På att jag inte ska klaga så mycket över småsaker och glädjas över allt det fina runt omkring mig. Att resa lär en saker och får en att bli ödmjuk över livet man har. 

Idag går vi och lägger oss lite mer lyckliga över livet än igår...