Kom iväg sent från jobbet och missade bussen hem. Fanns ingen bra anslutning så när jag väl kommit hem, lagat mat och ätit så var det bara 20 min tills jag skulle iväg på träning. Då skrek min kropp NEJ! Har skrivit om det förut att jag ibland måste prioritera för att få möjlighet att träna och hur viktigt det är för mig att komma iväg. Men kände idag att det gäller ju åt andra hållet också. Kämpar som en gnu stundtals med att hinna till alla dessa pass och allt vad det innebär med busstider, matlådor och packade väskor så idag vill jag bara ligga på soffan och lyssna på tystnaden (har lärt mig att ÄLSKA den efter jag började på mitt nya jobb). Ofta får jag dåligt samvete för ett avbokat pass men just nu känns det så rätt..! : )