Så sitter man här på tåget till Göteborg som så många gånger förr. Men denna gången är det annorlunda. Jag åker inte hem för att åka hem, för att träffa kompisar och hälsa på familj utan för att ta steget närmre vår flytt. I morgon ska jag på en arbetsintervju som jag hoppas mycket på. Kanske mest för att jag vill verkligen ha ett jobb och kunna andas utan ångest. Men också för att komma ett steg närmre Göteborg. Situationen är dock ironisk då jag för två år sedan grinade för alla som orkade lyssna för att jag skulle bli tvungen att flytta till Stockholm. Det skulle bli hemskt och jag skulle aldrig trivas. Nu har åren gått och jag älskar mitt andra hem. Så nu sitter jag här och grinar för att jag ska lämna det. Förstår om folk inte kommer att orka med mig under denna period som komma skall, för mer velig person än mig är svår att hitta. Men jag vet att detta är rätt val även om jag har svårt att släppa taget. Så önska mig lycka till på vägen tillbaka till Göteborg.