Helgen har jag tillbringat med mig själv. Ibland har jag ett behov av att bara få vara själv och göra ingenting. Det brukar komma när det har varit stressigt eller när jag känner att jag har för mycket runt omkring mig. Kan säkert ha med mitt jobb att göra. Jag jobbar med barn, små människor som kräver ens uppmärksamhet hela tiden. Sitter aldrig framför datorn, läser inga papper eller svarar i telefonen. Utan jag måste finnas fysiskt och psykiskt till hands hela tiden och ofta ge väldigt mycket av mig själv. Det kan vara allt från att svara på hundra frågor om varför rymden är svart och var vinden kommer ifrån till att övertyga en mamma som har ett barn med speciella behov att just jag kommer att klara av att ta hand om hennes barn på allra bästa sätt. Att jag dessutom gör allt detta på ett språk som inte är mitt förstaspråk gör att jag ibland känner mig lite tömd. I fredags var en sådan dag. Så eftersom Mikael har jobbat hela helgen så har jag passat på att göra allt och ingenting. Jag har läst ut en bok, möblerat om, stickat tofflor och hammrat upp tavlor. Haft det bra med bara jag och mig själv.

I morgon börjar allvaret igen. I morgon är sommaren enligt skolkalendern slut och höstterminen startar. Jag känner mig taggad och lycklig över att få börja jobba i skolan igen då fritids ger mig gråa hår. Ny små människor ska ha sin allra första dag i skolan i morgon...

En annan som också ska ha sin första dag är Mikael som har fått ett jobb! Han jobbar numera på Alvikskolan som är typ samma som Manilla fast med hörselskadade elever. Se där, börja kännas lite bekant det här. Som när vi jobbade på Kannebäck fast i Stockholm. Så livet kan bli...