Oj, vad dagarna rinner iväg! Vet inte ens vad jag gjort i veckan...(inlägg har jag ju iallafall inte skrivit) När jobb, middag och träning är färdigt så är det inte mycket över till annat på vardagarna så jag lever för helgerna! Just denna helgen började tidigt då vi begav oss till Värmland och Mikales barndomshem för att ta farväl av hans farmor Inga.

Jag har inte upplevt många bergravningar i mitt liv men det är som en magisk stund i livet. Att vi människor samlas tillsammas för att hedra och säga farväl till en person är något mycket fint. Jag är inte troende men jag älskar kyrkor och den frid som man alltid känner så fort man sätter foten över tröskeln och idag var inget undantag. Jag hade ju inte träffat Inga mer än två gånger i mitt liv och det var ju av naturliga skäl många människor närvarande som jag inte kände men jag blev så berörd av det som spelades upp runt omkring mig. Bara ljudet av andra människor som gråter, orgeln som spelade och de ytterst små men så fantastiskt fina gester som visades mellan personerna i denna familj fick mina tårar att rinna... Det var otroligt fint att få vara med och det fick mig att tänka på människorna jag har omkring mig i mitt liv som jag är så glad över att de är mina och som jag älskar. Just mor och farföräldrar är så speciella personer. De har alltid och för evigt funnits där i ens liv och deras betydelse är så stor. Jag tänkte på mina egna och vilken tacksamhet och respekt jag hyser för dem. En fin tanke denna dag